Då var det sista halmstrået använt – resultatet är blandat.
Det positiva i kråksången är att frun känner att hon kanske inte behöver gå och fundera lika mycket eftersom hon fått svar på saker hon tidigare fundarat på, utan att vi närmare diskuterade vad det var. Dessutom sa hon att hon inte planerar att träffa honom igen på ett tag. Dock är de inte på jobbet samtidigt förrän i augusti kröp det fram så det visade bara att hon kommer att fortsätta med sin inte ta något beslut i någon riktning taktik.
Det negativa är att hennes kroppspråk utifrån min halvproffsiga tolkningar visar på att hon verkligen gillade honom och är kärare nu än i morse.
Vi pratade lite om framtiden och hon säger ”Vi får väl försöka över sommaren iallafall.” , jag blir återigen lite irrirad över henns utryck ”får väl” eftersom jag tycker att vi antingen skall FÖRSÖKA! eller kan vi ge fan i det. Jag sa också att jag kommer inte att vara kapabel att FÖRSÖKA förrän hon säger att hon är beredd på detsamma. Just nu känner jag att jag skyddar mig själv genom att fundera kring min framtid utan Frun, som ett sätt att se positivt an på framtiden, att tänka på hur vi skall göra när vi försöker ger mig bara negativa tankar. Jag är beredd att ge vårt förhållande en helhjärtad chans, men det kan bara göras tillsammans.
