Nu händer det mycket, igår hade jag långa och givande samtal med två av de personer som jag känner mest förtroende för i den här situationen, prästmannen och kollegan. Båda upplever jag som kloka och som riktiga vänner när de är som bäst, tillsammans skulle de kunna skriva boken En vän i nöd. 
Idag har jag berättat läget för mina föräldrar, det går inte att hålla dem utanför även om jag inte brukar komma släpande till dem med problem så kändes det som de måste vete. Mamma har haft koll på läget lika länge som mig – ja mammor vet alltid.
Blir troligtvis inte mycket skrivet denna veckan eftersom jag kommer att spendera både dagar och nätter på jobbet av rent jobbtekniska skäl.
