Då var åter ett besök hos familjeterapeuten till ända.
Inför dagen har vårt stora samtalsämne varit om och hur vi skall använda semestern för att försöka få någon lyftkraft i det sjunkande skeppet. Det var också detta som vi diskuterade med terapeuten. Först berättade vi vad som hänt sedan senast och frun fick då reda på av terapeuten att jag var en mycket tålmodig och förstående man , vilket vi egentligen redan visste. Sedan fick jag ganska hårda ord om att jag nu inte bara kan vänta på att frun tar initiativ utan jag måste också försöka samtidigt(ingen skall vänta ut någon). Därefter berättade vi hur vi ville den andra parten skulle vara, där frun ville ha mig ”som vanligt”, dvs. glad, positiv och påhittig medan jag önskade frun mer närvarande, mindre irretabel och mer pratglad.
Vi pratade vidare om vad vi ville göra av semestern och hur detta skall bli av. Totalt blev det en givande diskussion där jag kände mig ganska bra till mods inför sommaren och hoppas att vi klarar av att göra det vi kom överrens om i terapeutens trygga rum.
På jobb spenderade jag även denna dag ganska mycket tid med min arbetskamrat och hon sa något som jag funderat över: Du är för snäll
Visst är det så, men jag har inget behov av att hänga ut andra, för mig är det viktigare att andra mår bra än att jag framstår i god dager eftersom jag inte har något problem med att visa mina svaga sidor(tror jag). Detta är nog något jag får spåna vidare om vid ett annat tillfälle.
